Runkeeper
Jag har börjat använda mig av appen Runkeeper när jag är ute och går. Det är superenkelt och smidigt för att få reda hur långt man har gått, hur länge, vilken takt samt hur många kalorier man har bränt. Jag tycker att man blir mer triggad till att slå sitt personbästa och fortsätta en extra kilometer. Så ladda ner den och förbättra dina små promenader!
Vems skull tränar man för?
I denna artikel skriven av DN så skriver dom att det blir allt mer vanligt att man använder sin kropp som sitt egna varumärke. Folk låter sin personliga träning och livsstil ta en stor plats i deras CV när dom söker arbete. Stora chefer känner att dom måste hålla sig i trim för att göra ett bra intryck gällande möjliga affärer. Personligen så tycker jag det är att gå till överdrift och att säga att man använder kroppen som sitt eget varumärke, även fast just denna artikel syftar på träning, bidrar till den utseendefixering som finns i vårt samhälle idag. "Du är tjock, därför marknadsför du dig själv dåligt och kan inte få jobb här". Det styr ju bort uppmärksamheten av det som egentligen är det viktigaste när man t.e.x söker jobb, ens personlighet. Det bidrar bara till mer prestige, ännu en faktor som bidrar till stressen och strävan om att vara perfekt.
Nä, sålänge ens kropp inte förhindrar en att utföra ett bra arbete, så tycker jag att träning och arbete bör hållas isär. Träning går bäst i fall man tycker att det är roligt och har ett intresse utav det, det ska inte vara framtvingat.
Dunkadunka
Karma eller otur?
Sagt och gjort, vi hyrde oss varsitt längdåknings-kit och kilade iväg mot nybörjarspåret på 2,7km som vi hittat på pistkartan och som inte ska vara så kuperat och svårt för rookies som oss. Det tog ett tag att få in tekniken men efter ett tag flöt det på bra! Efter ungefär 0,5 km så började det kännas i kroppen vilka muskler man använde, lite skillnad från den vanliga tant-åkningen jag brukar ägna mig åt kan jag förtälja. Nästintill hela kroppen värkte, men det var roligt så det gör inget tänkte jag, ska ju bara kämpa på i knappt 3km. Eller inte. Självklart hamnade vi inte alls i chillspåret för nybörjare, upptäckte vi senare. Nänä det långa spåret på 7km, som dessutom var väldigt kuperat, hamnade vi i. Så ja, såklart ramlade lilla jag hehe. Min kära fot som jag stukat typ tre gånger denna höst började värka direkt, och min bakdel tog även stryk även fast man tycker att den är väl vadderad. Trodde foten skulle bli sådär dålig och svullen igen, men icke! Nästa dag var den hel ok igen, värre var det dock med träningsvärken men sånt gillar man ju bara.
Trots det lilla missödet så är längdåkning något som jag fattade tycke för känner jag, synd bara att det inte riktigt går att ägna sig åt det är i norrpan. Menmen, tips till alla som ska bege sig till någon ort med snö och längdspår, ut o glid!
Två glada tjockisar innan den lilla olyckan. Något som dessutom var extra bra med längdåkning var att man fick mycket finare utsikt i de tysta och snötäckta skogarna. Trevligt ombyte från de uppkörda slalombackarna där man får trängas.
Back in tha' game
Bjuder på en fräsch bild :)
Önskar att jag kunde säga att detta är en skada orsakad av överansträngning under ett träningspass, men icke. Jag vrickade min stackars fot ännu en gång, på Puls haha. Så nu är den stukad, väldigt svullen och allmänt obehaglig som bilden förtäljer. Tråkigt! Blir ingen träning denna vecka men hoppas att jag kan träna som vanligt i slutet av nästa vecka. Under tiden får jag nog ägna mig åt situps och pusuhps och dessutom så finns det ju ett corepass på Friskis&Svettis, där man alltså bara tränar upp sin styrka i mage och rygg. Ja, det passet får det nog bli.
Hade!