Vems skull tränar man för?

De senaste åren såhar det verkligen blivit en trend med träning och dieter som inte innebär självsvält. Media matar oss med nyheter och reportage om olika träningsformer och historier om människor som lagt om sin livsstil och gått från tjocka soffpotatisar till fitness-gurus. Trender är ju något som smittar av sig på alla, fast på olika sätt. Men just denna "träning och diet" trend är ju inte en sådan som man direkt kan sätta säg imot och hävda att det bara är en larvig trend. Alla vet att motion och rätt kost är den rätta vägen för en välmående kropp. Men kan det bli för mycket?

I denna artikel skriven av DN så skriver dom att det blir allt mer vanligt att man använder sin kropp som sitt egna varumärke. Folk låter sin personliga träning och livsstil ta en stor plats i deras CV när dom söker arbete. Stora chefer känner att dom måste hålla sig i trim för att göra ett bra intryck gällande möjliga affärer.  Personligen så tycker jag det är att gå till överdrift och att säga att man använder kroppen som sitt eget varumärke, även fast just denna artikel syftar på träning, bidrar till den utseendefixering som finns i vårt samhälle idag. "Du är tjock, därför marknadsför du dig själv dåligt och kan inte få jobb här". Det styr ju bort uppmärksamheten av det som egentligen är det viktigaste när man t.e.x söker jobb,  ens personlighet. Det bidrar bara till mer prestige, ännu en faktor som bidrar till stressen och strävan om att vara perfekt.

Nä, sålänge ens kropp inte förhindrar en att utföra ett bra arbete, så tycker jag att träning och arbete bör hållas isär. Träning går bäst i fall man tycker att det är roligt och har ett intresse utav det, det ska inte vara framtvingat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0