Karma eller otur?

Förra veckan så påbörjade jag min träning som vanligt med friskispass och simning, men under den andra halvan av veckan så blev min träning lite mer terrängbaserad då jag begav mig mot goa gamla Sälen. Vanligtvis så brukar vi bara åka slalom/utförsåkning/vadmannukallardet. Visst det tar lite grann i låren men jag åker som en redig gammal tant så därför brukar jag aldrig bli så där härligt trött som alla andra är efter en dag i backen. Men iallafall, detta år tänkte jag och mina föräldrar att vi skulle vilja testa på något annat inom temat skidor, nämligen längdskidor.

Sagt och gjort, vi hyrde oss varsitt längdåknings-kit och kilade iväg mot nybörjarspåret på 2,7km som vi hittat på pistkartan och som inte ska vara så kuperat och svårt för rookies som oss. Det tog ett tag att få in tekniken men efter ett tag flöt det på bra! Efter ungefär 0,5 km så började det kännas i kroppen vilka muskler man använde, lite skillnad från den vanliga tant-åkningen jag brukar ägna mig åt kan jag förtälja. Nästintill hela kroppen värkte, men det var roligt så det gör inget tänkte jag, ska ju bara kämpa på i knappt 3km. Eller inte. Självklart hamnade vi inte alls i chillspåret för nybörjare, upptäckte vi senare. Nänä det långa spåret på 7km, som dessutom var väldigt kuperat, hamnade vi i. Så ja, såklart ramlade lilla jag hehe. Min kära fot som jag stukat typ tre gånger denna höst började värka direkt, och min bakdel tog även stryk även fast man tycker att den är väl vadderad. Trodde foten skulle bli sådär dålig och svullen igen, men icke! Nästa dag var den hel ok igen, värre var det dock med träningsvärken men sånt gillar man ju bara.

Trots det lilla missödet så  är längdåkning något som jag fattade tycke för känner jag, synd bara att det inte riktigt går att ägna sig åt det är i norrpan. Menmen, tips till alla som ska bege sig till någon ort med snö och längdspår, ut o  glid!


Två glada tjockisar innan den lilla olyckan. Något som dessutom var extra bra med längdåkning var att man fick mycket finare utsikt i de tysta och snötäckta skogarna. Trevligt ombyte från de uppkörda slalombackarna där man får trängas.


Kommentarer
Postat av: Moa

haha när vi var i sälen gjorde i exakt samma tabbe, nästan en mil först dagen sen hade man så ont i kroppen att man knappt orkade mer ;)

2012-01-24 @ 23:29:35
Postat av: Millz

Duktig tjej juuu! Jag vill också åka skidor, ta med mig nästa gång pliiiiisssss! Puss

2012-01-25 @ 08:22:40
URL: http://cesposito.blogg.se/
Postat av: Kusinlinda

Men Filippa!!!! När ska du lära dig? När din mor säger att hon hittat ett perfekt nybörjarspår är det ju ALDRIG så! Kommer du ihåg i Lindvallen....du och jag ville inte åka upp på toppen för det blåste sådant dagen innan där. Veroica sa, och jag citerar " Nej då, kon nu flickor, idag blåser det inte så mkt på toppen. Dessutom har jag hittat det där mellanlånga gröna nybörjarspåret så vi kan åka där " Sagt o gjort begav vi oss till toppen, det blåste värre än värst och vi såg inte ens 2 cm framför ögonen...vi gick ner halva backen, för i halva backen skulle ju det där braiga spåret vara..eller?!?!..du kinkade ihop, jag kinkade ihop och inte fan hittade det braiga spåret inte. Nääää...den dagen slutade jag lyssna på din mamma som kartläsare! Haha! puss o kram kusinlinda

2012-01-25 @ 20:03:58
URL: http://mollythsplace.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0